Parterapi i Stockholm
Ibland behövs en tredje röst i rummet
Många par som söker hjälp har det egentligen relativt bra tillsammans — men har fastnat i ett mönster av konflikter där tonen hårdnar och vardagen tar över. Relationen har hamnat i skymundan. Ibland har det lett till ett tydligt brott i tilliten, ibland är det mer en gradvis distansering som är svår att sätta finger på.
Det behöver inte ha gått så långt för att parterapi ska vara rätt. Det räcker att ni märker att ni fastnat i ett mönster ni inte kommer ur på egen hand.
Jag är Per Morien, legitimerad psykolog med mottagning på Odengatan 39 i Vasastan, nära Odenplan. Jag har arbetat med parterapi i mer än 15 år. Det som många uppskattar med mitt sätt att jobba är att jag är konkret — jag sätter ord på vad som händer i er relation på ett tydligt sätt, utan att fastna i teoretiska modeller. Ni förstår vad som händer, och ni förstår vad ni kan göra åt det.
Samtalen sker på svenska eller engelska.
Första parsamtalet kostar 950 kr. Välkommen att boka direkt.
Ligger problemet mellan er eller utanför er?
Det här är den skillnad jag oftast återkommer till.
Par som fungerar väl upplever sig som ett lag. Det finns problem, ibland stora, men de ligger utanför paret och hanteras gemensamt. När lagkänslan försvinner flyttar problemet in mellan er. Då bråkar ni om problemet i stället för att lösa det tillsammans.
Innehållet i bråken varierar — ekonomi, barn, disk, svärföräldrar — men det är sällan där problemet sitter. Det som skaver är att ni står på var sin sida av något i stället för på samma sida.
Mycket av arbetet i parterapi handlar om att flytta tillbaka problemet dit det hör hemma.
Mönster jag ser ofta
De flesta par känner igen sig i något av det här. Att se mönstret är oftast första steget, för så länge det är osynligt framstår den andra som orsaken.
Irritation som egentligen är sorg
När någon känner sig avvisad eller inte sedd kommer det sällan ut som sorg. Det kommer ut som irritation, korta svar, avståndstagande.
Den andra möter irritationen, inte sorgen bakom, och drar sig undan eller går till motangrepp. Vilket bekräftar avvisningen. Vilket ger mer sorg, som återigen blir irritation.
Cirkeln är svår att bryta just för att den ursprungliga känslan aldrig blir synlig — varken för den andra eller för den som har den.
Den ene vill bli förstådd, den andre vill lösa
En av de vanligaste dynamikerna, och nästan alltid missförstådd.
Den ena berättar om något jobbigt och vill bli sedd. Den andra föreslår lösningar. Ingen blir nöjd. Och båda drar samma slutsats: att den ena är känslostyrd och den andra rationell.
Min erfarenhet är att det sällan stämmer. Problemlösandet är oftast inte ett tecken på att känslor saknas, utan på att de är svåra att stå ut med. Att göra något är ett sätt att slippa känna. När det blir synligt för båda brukar samtalet förändras.
Sårbarheter som triggar varandra
Två personer med olika sårbarheter kan skapa ett mönster som ingen av dem har valt.
Den ena har ett behov av bekräftelse och söker mer kontakt när något känns osäkert. Den andra är känslig för att bli inskränkt och drar sig undan när kontakten ökar. Vilket väcker mer osäkerhet. Vilket ger mer sökande. Vilket ger mer undandragande.
Ingen gör något fel. Men tillsammans skapar de exakt det som båda är rädda för.
När det levande hamnar utanför relationen
Två besläktade mönster som ofta går hand i hand.
Det första är att det ni gör tillsammans inte längre stärker något. Ni sitter bredvid varandra framför en skärm, kväll efter kväll. Det är inte obehagligt, men det tillför inte heller något. Passiviteten tar gradvis över.
Det andra är att det roliga och levande flyttar ut. Vännerna, träningen, resorna, det som ger energi — allt det sker någon annanstans, medan relationen reduceras till ett basläger för vardag och logistik.
Ingen av delarna är dramatisk i sig. Tillsammans tömmer de relationen på innehåll utan att något egentligen har hänt.
Vem gör mest?
Nästan alla par kommer in med en version av att den andra inte gör tillräckligt.
En fråga jag brukar ställa är om någon av er faktiskt sitter och latar sig. Svaret är nästan alltid nej. Båda gör en hel del — men på sätt som inte syns för den andra, eller som inte räknas i den andras bokföring.
Det gör inte upplevelsen av orättvisa ogiltig. Men det flyttar samtalet från vem som är lat till vad som faktiskt behöver bli synligt.
Om kritik
Kritik beskrivs ofta som nödvändig, som att man måste kunna säga ifrån. Men i en relation leder den sällan någon vart.
Det jag ser är att den som lyckas bete sig schyst i en konflikt mår bättre efteråt — oavsett hur den andra gjorde. Och att förstärkning fungerar betydligt bättre än bestraffning när man vill att någon ska göra mer av något.
Det är inte ett moraliskt påstående. Det är en praktisk observation om vad som faktiskt förändrar beteende.
Så arbetar jag
Jag utgår från IBCT, integrative behavioral couple therapy, som är den parterapiform med starkast forskningsstöd, och använder inslag från DBT när starka känslor gör att samtal spårar ur innan de hunnit börja.
Men jag ser dem som modeller för att förstå vad som händer mellan er, inte som program att följa steg för steg. Det som avgör hur vi arbetar är vad som håller just ert mönster kvar.
IBCT arbetar dessutom lika mycket med acceptans som med förändring. En del olikheter går att lösa. Andra går inte, och då handlar det om att kunna leva med dem utan att de tär.
Så går det till
Första gemensamma samtalet. Ni beskriver er situation och vi börjar formulera vad som händer och vad ni vill förändra.
Ett enskilt samtal med var och en. Var och en får beskriva sin bild utan att behöva ta hänsyn till hur den andra reagerar. Det brukar ge information som inte kommer fram i det gemensamma rummet.
Gemensam återkoppling. Vi sammanfattar vad som framkommit och lägger upp en plan.
Arbetet. Ni träffas regelbundet, till en början ofta varje vecka och därefter glesare. En stor del av förändringen sker mellan samtalen, i vardagen där mönstren utspelar sig.
Om ni inte är överens om att ni vill fortsätta
Parterapi bygger på ett åtagande. Att förändra en relation kräver att båda gör saker annorlunda, uthålligt, också när det inte känns, och under tillräckligt lång tid för att något ska hinna hända.
Det åtagandet är svårt att göra om man inte vet om man vill vara kvar.
Ibland söker par parterapi i ett läge där den ena i praktiken redan börjat lämna. Det behöver inte vara uttalat, och det behöver inte vara ohederligt — ofta vet man inte själv var man står. Men arbetet brukar då stanna av utan att någon riktigt förstår varför.
Känner ni igen er i det finns ett annat upplägg som passar bättre, och som syftar till att ni ska komma fram till ett beslut innan ni börjar arbeta med relationen.
Vanliga frågor
Vad kostar parterapi?
- Första parsamtalet: 950 kr, 60 minuter
- Återkommande samtal: 1 900 kr, 60 minuter
- Individuella samtal 1 500kr, 45 min
- Kvällstid: 2 500 kr, 60 minuter
Varför privat parterapi?
Kortare väntetid, större flexibilitet i tider, och att ni träffar samma legitimerade psykolog genom hela processen. Ingen remiss behövs, och det går ofta att boka en tid redan till dagen efter.
Hur många samtal behövs?
Det varierar. Ibland lossnar något redan efter några få. Har mönstren funnits länge tar det längre tid. Ni får en uppfattning efter de första samtalen.
Kan man gå i parterapi på engelska?
Ja. Samtalen sker på svenska eller engelska, beroende på vad som fungerar bäst för er.
Om ni funderar på parterapi i Stockholm är ni varmt välkomna att boka ett första samtal eller höra av er för frågor.
Att boka
Första parsamtalet kostar 950 kr. Välkommen att boka direkt.
Mottagningen ligger på Odengatan 39 i Vasastan, nära Odenplan.