Om Per Morien
Jag har inte alltid vetat att jag skulle bli psykolog. Innan dess hann jag med en hel del annat — flyttgubbe, lärarvikarie, fritidspedagog, manusförfattare, jobbat på stödboende. Jobb med människor, och jobb utan. Det var i arbetet med människor, och i synnerhet barn som inte kunde vistas i vanliga skolor — barn med normbrytande beteenden, som var utagerande och uppvisade sorg, ilska och ångest — som jag hittade mitt kall. Jag var bra på att möta och förstå, men hade inte den kunskap jag ville ha för att hjälpa fullt ut. Så jag valde att utbilda mig till psykolog.
Det var snart tjugofem år sedan. Sedan dess har jag arbetat inom psykiatrin, primärvården, företagshälsovården och i privat praktik — med individuell terapi såväl som parterapi. Med vuxna, ungdomar och barn. Med ångest, depression, stress, relationer, trauma och existentiella frågor.
Men det som faktiskt håller mig kvar i det här arbetet är inte listan av problemområden.
Det är ögonblicket i rummet. När någon som länge begränsat sitt liv plötsligt kan leva fullt ut. När någon som tidigare alltid varit till lags plötsligt kan säga emot och sätta gränser. När en person som länge undvikit något börjar kunna närma sig det, steg för steg. När vi tillsammans når en känsla som tidigare varit för skrämmande att titta på — och det visar sig att den gick att bära. De ögonblicken ger mig samma känsla varje gång: en sorts upptäckarglädje. Att vi gemensamt förstått något ur ett annat perspektiv, och att det öppnar något.
Det är det jag är ute efter i varje samtal.
Jag tror inte att en psykolog står över den person de träffar. Vi möts på lika villkor. Det innebär att jag delar mina tankar, ställer frågor som ibland är obekväma, och inte sitter på ett gäng slutsatser som jag håller för mig själv. Terapi är samarbete — inte en behandling som utförs på någon.
Det märks, brukar folk säga. Att de känner sig sedda redan i första samtalet. Att det känns äkta snarare än professionellt på avstånd. Det är inget jag eftersträvar som teknik — det är helt enkelt hur jag fungerar.
Jag har en gedigen utbildning i KBT och tredje vågens metoder som ACT och DBT, men arbetar inte manualstyrt. Jag utgår alltid från personen framför mig — deras mål, deras situation, vad som faktiskt verkar hjälpa. Den humanistiska grundsynen jag har med mig sedan länge handlar om just det: att varje människa är mer än sin problematik, och att förändring sällan sker i en mall.
Min mottagning ligger på Odengatan 39 i Vasastan, nära Odenplan.
Jag tar emot patienter på både svenska och engelska.