Fönsterbyte – om psykologisk flexibilitet och att byta ram
Leg. psykolog & parterapeut
När problemlösningen blir en del av problemet
I psykologiskt arbete stöter man ofta på samma mönster: människor som anstränger sig hårt för att bli av med något som gör ont – tankar, känslor, minnen eller smärta – men som trots alla försök upplever att problemet bara blir större.
Inte för att de gör för lite, utan för att de försöker lösa problemet inom en ram som inte längre hjälper.
Inom psykologin finns modeller som beskriver detta som felriktat problemlösande. Ett exempel är the misdirected problem solving model, som jag kom i kontakt med när jag forskade på långvarig smärta. Modellen visar hur oro och överdrivet fokus på att eliminera ett problem paradoxalt nog kan bidra till att det hålls vid liv. När vi fastnar i att försöka få bort obehag till varje pris blir obehaget ofta mer centralt, inte mindre.
När kontrollen tar över riktningen
Att byta ram – eller byta fönster
När jag hör ord som byta ram eller ändra perspektiv glider mina tankar alltid åt ett oväntat håll:
Byta ram → fönsterram → fönsterbyte.
Det är egentligen lättare att förklara med relationell ramteori, men poängen är enklare än så. Att byta ram innebär att se samma verklighet genom ett annat fönster. Innehållet är detsamma, men relationen till det förändras.
Tankarna leder mig alltid tillbaka till ett minne från för många år sedan. En ganska bedrövlig låt av Scorpions spelades på radion, när någon plötsligt sa:
”Jag förstår inte… varför sjunger de om ett fönsterbyte?”
Det är förstås ett missförstånd. Men också en påminnelse om hur lätt det är att fastna i ett enda sätt att förstå det man hör. När vi inte byter ram, kan vi lyssna hur länge som helst utan att riktigt förstå.
Psykologisk flexibilitet i praktiken
I individuell terapi, särskilt inom ACT, handlar mycket om just detta: att hjälpa människor att upptäcka vilka ramar de lever sina liv inom. Att undersöka om dessa ramar fortfarande är funktionella – eller om de snarare begränsar handlingsutrymme, närvaro och riktning.
Ett fönsterbyte innebär inte att världen förändras. Det innebär att utsikten gör det. Och ibland är det just det som behövs för att kunna röra sig vidare, även med det som gör ont kvar.