Långvarig smärta
Smärta som håller i sig påverkar långt mer än kroppen. Den tar över stora delar av livet, och ofta på ett sätt som är svårt att förklara för andra.
Man blir alltmer begränsad. Saker man tidigare gjorde utan att tänka på det går inte längre, eller går bara ibland. Det för med sig en sorg, och för en del i förlängningen en depression.
Smärtan tar dessutom energi bara genom att finnas. Man orkar mindre än förut, behöver vila oftare och längre. Ibland räcker orken inte ens till det som brukar ge energi tillbaka, som att umgås med familjen eller träffa vänner. Då blir livet mindre också på det sättet.
Smärta betyder inte att något skadas
En av de vanligaste följderna av långvarig smärta är att man börjar undvika vissa rörelser och ställningar. Det gör ont, och det tolkas som ett tecken på att något tar skada.
Vid långvarig smärta finns den kopplingen inte. Smärta och vävnadsskada är två olika saker, och sambandet mellan dem är svagt även vid akut smärta.
Det får konsekvenser för hur man tolkar sin egen kropp. Ökar smärtan lite efter en viss rörelse läses det ofta som ett stopptecken, när det i själva verket kan handla om stelhet som börjar luckras upp, eller helt enkelt om träningsvärk.
Undvikandet är begripligt. Det är en rimlig reaktion på något som gör ont. Men det bygger med tiden ett allt snävare rörelseutrymme, och därmed ett allt snävare liv.
Nej, det sitter inte i huvudet
Många som söker hjälp har mött vården utan att man hittat någon tydlig orsak till smärtan. Det lämnar ofta en känsla av att bli ifrågasatt, som att smärtan inte skulle vara riktig.
Den känslan bygger på ett missförstånd om hur smärta fungerar.
Smärta är inte ibland psykologisk. Den är alltid till stor del psykologisk, också när det finns en tydlig fysisk orsak. Även vid något så konkret som ett benbrott spelar psykologiska faktorer en betydande roll för hur läkningen går.
Så här definieras smärta av Swedish Pain Society:
”Smärta definieras som en obehaglig sensorisk och emotionell upplevelse förknippad med vävnadsskada, hot om vävnadsskada eller en upplevelse som kan liknas vid denna.”
Redan i definitionen finns alltså både det sensoriska och det emotionella med. Att smärta har en psykologisk sida är inte en tolkning, utan en del av vad smärta är.
Att förstå det gör en praktisk skillnad: om smärta består av både fysiologiska och psykologiska delar, går det att arbeta med båda.
Det krävs alltså väldigt lite för att kraftig ångest ska triggas, jämfört med vad som krävs vid en normal stressnivå. Det får konsekvenser för behandlingen: man behöver ofta börja med att sänka stressnivån, för att skapa utrymme att arbeta med det som triggar ångesten.
Fällan att allt hänger på att smärtan ska försvinna
När man lever med smärta är det logiskt att lägga all kraft på att bli av med den. Försvinner smärtan löser sig ju allt det andra av sig själv: begränsningarna, orken, sorgen, det som gått förlorat.
Ibland går det. Ibland hittar man orsaken och kan behandla den.
Men när orsaken inte går att fastställa, eller inte går att behandla tillräckligt, blir den strategin ett problem i sig. Allt fokus ligger kvar på det enda som inte går att förändra, medan allt det andra fortsätter att krympa.
Det är då den andra delen av smärtan behöver få mer plats, inte mindre.
Vad man kan arbeta med
Arbetet ser olika ut beroende på situation, men handlar ofta om några återkommande saker:
Att förstå vad smärtan faktiskt är. Vilken information kroppen ger, och vad den inte betyder. Att veta att ökad smärta inte innebär skada förändrar hur man kan förhålla sig till den.
Att stegvis vidga det man gör igen. Inte genom att bita ihop, utan genom att pröva sig fram på ett sätt som är hållbart, så att rörelseutrymmet och livsutrymmet växer i stället för att fortsätta krympa.
Att ta hand om det smärtan fört med sig. Sorgen över det man förlorat, nedstämdheten, det som hänt med relationer och arbetsliv.
Att hitta ett sätt att leva som fungerar även med smärtan. Inte som en uppgivenhet inför den, utan som ett sätt att sluta låta allt hänga på att den först ska försvinna.
Min bakgrund inom smärta
Jag har under ett par år forskat om smärta vid universitetet och utvecklat behandlingsupplägg inom området, bland annat riktade mot arbetsplatser och tidiga insatser. Resultaten pekade på minskad sjukfrånvaro.
Det innebär att jag har arbetat med smärta både kliniskt och som forskningsområde, och att jag är van vid att röra mig mellan den fysiologiska och den psykologiska sidan av den.
Att söka hjälp
Du behöver ingen färdig förklaring till din smärta för att höra av dig. Många har tvärtom sökt länge utan att få någon.
Ett första samtal handlar om att förstå hur smärtan ser ut för dig, vad den gjort med din vardag och vad som skulle vara mest värt att arbeta med.
Jag är Per Morien, legitimerad psykolog med mottagning på Odengatan 39 i Vasastan, nära Odenplan. Jag har arbetat med individuell terapi i 17 år, inom psykiatri, primärvård, företagshälsovård och privat praktik.
Första mötet kostar 750 kr, halva ordinarie pris.
Mottagningen ligger på Odengatan 39, nära Odenplan.