Social fobi och social ångest — symtom, orsaker och behandling
Social fobi eller social ångest är en stark rädsla för att bli granskad, bedömd eller göra bort sig inför andra. Det kan handla om att prata i grupp, träffa nya människor, äta tillsammans med andra eller bara röra sig genom ett rum där folk kan titta.
Många känner igen sig i delar av det. Skillnaden mot vanlig blyghet är när rädslan börjar styra vad man väljer att göra, och gradvis gör livet mindre.
Det handlar inte om att vara blyg
Social ångest kretsar kring hur man tror att man uppfattas av andra. Rädslan gäller sällan situationen i sig, utan risken att avslöja något: att man är nervös, att man säger fel saker, att man inte räcker till.
Vanliga teman är rädsla för att bli negativt bedömd, för att visa tecken på nervositet, eller för att göra bort sig på ett sätt andra kommer att minnas.
Det som gör social ångest särskilt begränsande är inte obehaget i stunden. Det är att man börjar anpassa hela sitt beteende för att slippa det.
Ångest före, under och efter
En sak som skiljer social ångest från mycket annan ångest är att den sträcker sig långt utanför själva situationen.
Före. Oron börjar ofta dagar i förväg. Man föreställer sig vad som kan gå fel, förbereder sig i huvudet, överväger att tacka nej.
Under. Uppmärksamheten riktas inåt i stället för utåt. Man iakttar sig själv, hur man låter, hur man ser ut, om det syns att man är nervös. Paradoxalt nog gör just det att man blir sämre på att följa samtalet, vilket bekräftar farhågan.
Efter. Man går igenom situationen om och om igen, ofta i timmar eller dagar. Minnet formas då av granskningen snarare än av vad som faktiskt hände, och slutsatsen blir nästan alltid att det gick sämre än det gjorde.
Det är därför en enda social situation kan ta så mycket kraft. Den varar i praktiken mycket längre än den varar.
Kroppsliga symtom
Kroppen reagerar som vid all ångest: hjärtklappning, svettningar, darrningar, muntorrhet, en känsla av att inte få fram orden.
Vid social ångest tillkommer något särskilt. Många av symtomen är sådana som kan synas — rodnad, skakiga händer, en darrande röst. Det gör att kroppen upplevs som en förrädare, och rädslan för symtomen blir en del av problemet i sig.
Säkerhetsbeteenden — det som lindrar och samtidigt vidmakthåller
Vid social ångest är säkerhetsbeteenden ofta så subtila att man inte uppfattar dem som något man gör.
Det kan vara att tala tystare, att undvika ögonkontakt, att placera sig i utkanten av ett rum, att förbereda vad man ska säga i förväg, att hålla i något, att dölja händerna, eller helt enkelt att göra sig så osynlig som möjligt.
Alla fungerar kortsiktigt: obehaget minskar något. Men de bekräftar samtidigt att situationen var farlig, och att det bara gick bra för att man skyddade sig. Nästa gång behövs de igen.
Att kartlägga dem är en av de viktigaste delarna av behandlingen, och en av de svåraste att göra på egen hand. De är svåra att se inifrån just för att de känns som en del av ens personlighet snarare än som strategier.
Varför det håller i sig
Undvikandet gör att man aldrig får reda på hur det faktiskt hade gått. Situationen upplevs som farlig, man skyddar sig eller uteblir, och slutsatsen står oemotsagd.
Med tiden krymper livet gradvis. Man tackar nej till sådant man egentligen vill göra, begränsar sig i arbete eller studier, får svårare att knyta nya relationer. Det sker sällan dramatiskt, utan i små steg som var för sig verkar rimliga.
Behandling av social fobi
Behandlingen har två delar, och vid just social ångest är den andra viktigare än vid de flesta andra former av ångest.
Vi kan arbeta direkt i rummet
En sak gör social fobi eller social ångest annorlunda att behandla: själva mötet med mig är en social situation.
Det innebär att en stor del av arbetet kan ske här, i stället för bara som övningar du gör på egen hand mellan samtalen. Vi kan öva på att hålla tal. Vi kan pröva vad som faktiskt händer om du talar tystare eller drar till dig så lite uppmärksamhet som möjligt, och jämföra med hur det blir när du inte gör det. Vi kan undersöka dina säkerhetsbeteenden medan de pågår, i stället för att bara prata om dem i efterhand.
Det gör exponeringen både mer konkret och lättare att våga sig på, eftersom den sker i ett sammanhang där det är avtalat att man får misslyckas.
Arbetet med tankarna om sig själv
Vid många former av ångest räcker det långt att arbeta med exponering. Vid social ångest gör det sällan det.
Här behöver man ofta arbeta en hel del med föreställningarna om sig själv och om sociala situationer — vad man tror att andra ser, vad man tror att det betyder, och vilka slutsatser man drar om sig själv utifrån det. De föreställningarna är ofta gamla, och de överlever många lyckade sociala situationer om de inte tas upp direkt.
Det är den delen som gör att jag inte tycker att social ångest låter sig behandlas enligt ett standardprogram. Grundprinciperna är desamma, men tyngdpunkten behöver ligga någon annanstans än vid exempelvis panikångest.
När bör man söka hjälp?
Det är rimligt att söka hjälp när social ångest börjar påverka hur du lever. Till exempel när du undviker situationer du egentligen vill vara i, när oron tar mycket plats i vardagen, eller när det påverkar relationer, arbete eller studier.
Du behöver inte vänta tills det känns tillräckligt allvarligt.
Att söka hjälp
Jag är Per Morien, legitimerad psykolog med mottagning på Odengatan 39 i Vasastan, nära Odenplan. Jag har arbetat med individuell terapi i 17 år, inom psykiatri, primärvård, företagshälsovård och privat praktik.
Ingen remiss behövs, och det går ofta att boka en tid redan till dagen efter.
Första mötet kostar 750 kr, halva ordinarie pris.
Få svar på dina funderingar
Du når mig direkt på telefon 0731-417781, där jag svarar så länge jag inte sitter upptagen med en klient. Det går även bra att boka tid online eller att ta kontakt via kontaktformuläret nedan: